Läs vår debattartikel i GP idag!
Om framtiden för Gullbergsvass. Göteborgs nya stadkärna Centrala Älvstaden växer nu fram, men finns det plats för platser som Gullbergskajen eller har de ansvariga för omvandlingen glömt bort att staden är ett ständigt görande där tid inte kan behandlas enbart som en resurs för ekonomisk tillväxt?!
Publicerat i Att förtöja en stad, Förändring, Urbantankar
Vi är igång med analys och förberedelser inför skrivande av vår artikel. Det blir lätt att vi tänker och skriver alltför övergripande, på gränsen till ”urbanklischéer”. Precis sådana tendenser vi kritiserar, dock inom stadsplanering. Vi uppehåller oss ju på gatunivå och belyser detaljer för att lyfta fram en komplex stad. En sådan stad blir som Amanda sa, svår att sälja i den tillväxthysteri som utmärker arbetet med Centrala Älvstaden. Ännu en anledning till att argumentera för den staden. Vi vill också fortsätta utveckla tankarna om tid. Ställa frågor om hur olika tider; då, nu, sen tillåts verka i staden.
Vi har försökt få tag på dokumentation från Älvstranden Utveckling AB, gjord i anslutning till Kvillebäcksfördraget. Svar på vår fråga om det inte finns några som helst mötesanteckningar från arbetet med detta: NEJ! Det kan ju tyckas mycket märkligt att ett kommunalt bolag sluter avtal utan att dokumentera de samtal när detta diskuterats… Det där ”Nej’et” måste utforskas vidare.
Publicerat i Att förtöja en stad, Förändring, Urbantankar
Fredag=FSSK! Seminarium om gentrifiering.
Konstaterades tidigt att gentrifiering har gått från att ske i relativt liten, lokal skala till att bli en global strategi och en i allra högsta grad politisk process. Stor uppmärksamhet ägnades under seminariet åt upplåtelseformer. Jag hade gärna hört mer om gentrifieringens påverkan på kulturutbudet i Prentzlauer Berg, Berlin och Glasgow, som gavs som två tydliga exempel.
Vårt projekt (”Att förtöja en stad”) genomförs med anledning av omförhandlingen av Göteborgs relation till hamnen/de centrala älvnära områdena. Från att vara platser för arbete och ”funktion” till att bli kommersialiserade rekreationsmiljöer. Och så var det alla dessa omskrivningar för samma process: restructuring, redevelopment, revitalization, renewal osv. Minns vagt ett uttalande av en person verksam i vårt område som berörde frågan om byggandet av dyra bostadsrätter med utsikt över vattnet: ”Jaha, men vad är det de ska titta på hela dagarna?!”
Ska bli intressant att fråga informanterna om eventuella ”strategier” för att bevara/uppvärdera området. Finns tendenser att skapa kulturarvsturism? Spelar man då med i gentrifieringens ”waterfront revival”-spel? Frågan om andra/fler strategier för att motstå (”resist”) gentrifiering ställdes på FSSK-seminariet. Svaret: Forskningsanslag för att undersöka detta saknas i nuläget. Än så länge verkar det vara pennan som är vapnet, i artiklar, böcker och på demonstrationsplakat. Slogs också ett slag för diverse interventioner. Kanske kan det bli en båtdemonstration i framtiden om fartygsägarna någon gång tvingas segla från sin ”Drömmarnas kaj”.
Publicerat i Att förtöja en stad, Förändring, Urbantankar
Tog nya tag igår med projektet, efter oväntade forskningsfynd. Istället för fokus på en plats kommer vi att göra nedslag i ett antal älvnära områden för att undersöka tempo, tid, rörelse och liv utifrån sinnesintryck. Detta i ett Göteborg som nu omdefinierar sin relation till sig själv som en ”hamnstad”. Nu blir det kommersialiserade hamnstråk, bobo-flanörer, estetisering och ”working class-chic”….
Var på möte med potentiella informanter. Väldigt intressant och framför allt roligt. Gick inte att låta bli att skratta med dem åt en ganska dråplig jargong. Möten med nya miljöer gör mig otroligt detaljkänslig. Småkakor och kaffekoppar med texten ”Röda rummet” på i en iskall renoveringslokal mitt i första höststormen. Måste skriva ner alla observationer så fort som möjligt och göra mer research.
Har också blivit påmind om att pressade situationer för mig gör att skämt känns som hinder och slöseri med tid. Måste jobba på det. Fredsavtal har slutits genom skoj.
Publicerat i Att förtöja en stad, Urbantankar
Träning i kommunikationsförmåga i enlighet med logiken ”händelse-känsla-orsak/behov-lösningsförslag”. För mig är den bra ekvation men i rollen som projektledare kvarstår frågor. Hur långt sträcker sig det kollektiva ansvaret? I vilken utsträckning bör en projektledare aktivt försöka hitta lösningar på alla andra gruppmedlemmars behov?! Vilket ansvar kan man förvänta sig av individen själv? Jag tänkte försöka mig på en kompromiss under nästa vecka då jag är projektledare; först rundor i grupp där var och en får reflektera över sina behov och föreslå lösningar, sen gemensam brainstorm om detsamma för att hjälpa varandra.
Projektidén för ”Att förtöja en stad” är formulerad och nu ska vi snart ut i fält. På måndag ska jag intervjua en representant för Yimby, som en del i researchen. Just nu intresserar jag mig för olika aktörers visioner för Gullbergskajen. Som citatet på slutbilden av vår projektpresentations powerpoint säger ”All makt är till sist förtöjd i övertygelser och idéer.” (H. Larsson, Världskris, 1917)
Publicerat i Att förtöja en stad, Kommunikation
